検索キーワード： 制作 "SAGA Egmont" ノンフィクション犯罪

Mannen återvände aldrig till sitt hem sedan han varit borta och spelat kort. Ryktena gick i det lilla samhället -- hade han blivit mördad, hade han begått självmord eller bara gett sig iväg från allting? Många och omfattande undersökningar sken inget ljus över fallet. Först efter flera år lyftes en flick av slöjan över den mystiska händelsen... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

När Gunilla Westrin försvann sommaren 1999 tog det några dagar innan familjen började oroa sig för henne. Gunilla var väldigt omtyckt av släkt och vänner, men hon älskade friluftsliv och det var inte ovanligt att hon försvann ut på campingresor eller cykelresor utan att säga till någon innan. Familjen börjar dock ana oråd efter någon vecka, när Gunilla missar allt fler planerade middagar och sammankomster. Hon anmäls försvunnen, och polisen kopplas in i ärendet. Snart börjar polisen misstänka Gunillas inneboende, en ung man vid namn Christer, som var intelligent men känslokall.

Söndagen den 16 Juli 1989 på natten kom en man och en kvinna i bil till en enslig plats vid Albano industriområde. Platsen de stannade till vid ligger strax intill järnvägsspåren på Roslagsbanan och var ett känt tillhåll för prostituerade och deras kunder. Vad gör en man och en kvinna på en sådan plats mitt i natten? Dessa planer, vilka de nu var, fick direkt ett abrupt slut. Bara några meter ifrån dem fann de en till synes död kvinna, mycket illa skadad av yttre våld.

"Lämna edra döttrar hos mej när ni vill vara för er själva, jag tar mjukt och kärleksfullt hand om dem på alla sätt. Lämplig ålder omkring 8-9 år. Signatur flickälskare." Ur annons i pedofiltidning. Under tidigt 90-tal landar ett misstänkt barnpornografiärende hos polisen. De har blivit tipsade om att en postbox utanför Stockholm fungerar som avsändare och mottagare av en stor mängd videokassetter med pornografiskt innehåll.

En höstmorgon i september 1985 fann några semestrande jägare ett avsågat ben från en människa och dessutom en arm som saknade hand i en liten sjögräsdunge vid Roddenbjerg sjö på Jylland i Danmark. Deras hemska fynd gav anledning till en omfattande polisutredning som småningom ledde till att ett mord kunde klaras upp. Söndagen den 1 september 1985 inleddes andjakten och redan samma dag drogs en storstilad utredning igång i ett av de mest makabra mordfall som förekommit i den danska rättshistorien.

Under en väldigt kort period under sommaren 1982 blir ett flertal äldre damer överfallna, misshandlade, och rånade i sina egna hem i Stockholm. Gärningsmannen går till väga på samma sätt varje gång, han gömmer sig och följer efter damerna in i lägenheten efter att de varit ute. Han vill att de ska visa honom vart pengarna finns, men innan de hinner svara blir de slagna och inlåsta i en garderob som kväver deras skrik. Flera brott anmäls till polisen, och damerna som rånats återfinns vid liv, om än illa tilltygade.

Den 13 april 2007 hittas Jelena Ivanisevic mördad. Jelena, som extraknäckte som barnflicka samtidigt som hon studerade i Göteborg, hade blivit kvävd till döds genom att någon höll för hennes näsa och mun, samtidigt som hon hade sina händer låsta i ett handfängsel på ryggen. När polisen fann henne var hon inlåst i badrummet i källaren, hemma hos familjen som hon arbetade hos. Hennes drömmar om en framtid tog slut där, endast 20 år gammal, och hennes död utvecklas snart till ett spaningsmord.

Under åren 1975-80 härjade i Yorkshire i Storbritannien, en hänsynslös mördare som döptes till "Yorkshire Ripper". Mannens riktiga namn var Peter Sutcliffe och under fem år mördade han tretton kvinnor och överföll ytterligare sju -- de flesta prostituerade -- innan han greps och avslöjades. Efter att han hade gripits blev han tillfrågad om varför han dödade dessa oskyldiga kvinnor, varpå han svarade att Gud hade sagt åt honom göra det. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Vår tid fylls av skildringar av fasansfulla brott och brutala gärningsmän. Frågan är om inte Andreij Romanovitj Tjikatilo hamnar bland de allra värsta i denna skräckens förteckning. Under en period på ungefär 12 år fram till april 1990 förövade denne medelålders statstjänsteman en närmast ofattbar serie sexualmord på unga flickor och pojkar. Han erkände att han dödat 55 människor. Men polisen utesluter inte möjligheten att det i verkligheten var fler offer. Dock togs "enbart" 53 mord upp i åtalet.

Knutby den tionde januari 2004. I en svensk församling mördas den unga pastorsfrun Alexandra Fossmo och grannen Daniel Linde skjuts, men överlever. Händelserna i Knutby och den tillsynes välfungerade församlingen kantades av sex, otrohet och manipulation som tillslut kulminerade i ett mord och ett mordförsök. Vad hände egentligen i Knutby? Innan och efter den omtalade natten? Och vilka var människorna som kom att bli en del av Knutbydramat?

Den korta sommartiden i Norden är inte bara ljuv. Under några få månader förövas statistiskt sett fler allvarliga brott mot liv än under resten av året. Det är också känt att självmordsfrekvensen är högst under den ljusa årstiden. Vad det är som åstadkommer dessa yttersta uttryck för destruktivitet och desperation? Framför allt är våld som riktas mot kvinnor att vara särskilt vanligt under sommarmånaderna. Och det är just ett hustrumord som ska skildras här -- ett mord som var så makabert att till och med förövarens försvarsadvokat blev förskräckt.

Fredagen den 6 juni 1980 kl 17.45 lämnade pensionären Jette Pedersen, Frederiksborgs Sjukhus psykiatriska avdelningen, Hilleröd, för att gå med ett brev till brevlådan. Lördagen den 7 juni, nästan precis ett dygn senare, återfanns hon död cirka 100 kilometer från sjukhuset i ett dike. Vad hade hänt? Var det dråp, självmord eller en olyckshändelse? I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Onsdagen den 12 juni 1996 klockan 11.19 larmades Eskilstunapolisen om att en bomb kastats in i tingssal tre vid Eskilstuna tingsrätt. Flera människor var döda eller skadade. När polis och räddningstjänst kom till platsen konstaterades att en person var död och en svårt skadad. Därutöver fanns ett antal människor som var eller mindre chockade. Den undersökning som följde visade att bomben egentligen var en naturlig och nästan förväntad utveckling av en rättshaverist. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Den 29 november 1972 tog en mardrömsperiod sin början för tandtekniker Hans Larsen och hans hustru. En mardrömstid som skulle vara i månader och sedan gå över i ofattbar sorg över den ogärning deras mellanpojke -- 10-årige Hans Henrik -- alldeles oskyldigt fallit offer för. De båda makarna bodde i Klarup tillsammans med sina tre söner -- 6, 10 och 13 år gamla. Klarup är ett förstadsliknande samhälle som ligger några mil sydost om Ålborg. De levde som familjer gör mest -- lugnt och tryggt till dess Hans Henrik försvann och senare återfanns död, mördad under makabra förhållanden.

Den 29-årige väktaren hade en pressad ekonomi, han hade ingen styr på pengar. Han var försörjningpliktig för två barn med olika mammor. Och han umgicks gärna med andra kvinnor. Han drog sig inte heller för att låna pengar av dem. En skuld på 6 000 kronor blev hans motiv för att mörda en kvinnlig kollega, 21-åriga Helena, som han haft en kärleksaffär med.

1993 sker den uppmärksammade kidnappningen av den svenska elitryttaren och miljonärsdottern Ulrika Bidegård. En januarikväll blir hon överfallen utanför sitt hus utanför Bryssel, mannen som angriper henne är beväpnad och maskerad. Trots att han riktar ett vapen mot henne kämpar Ulrika emot, och lyckas nästan komma undan gärningsmannen. Några steg från sin ytterdörr kommer han dock ikapp henne. Ulrika blir övermannad, drogad, och bortförd.

En 37-årig man sprängdes till döds med hjälp av en fjärrstyrd bomb utanför tingsrätten i Umeå den 30 januari 2003. Dådet utfördes strax före huvudförhandlingen i en rättegång, där offret var åtalad för olaga hot. Men var det rätt person som avrättades? Uppgifter omedelbart efter dådet antydde att offret kunde ha förväxlats med hans motpart, som vid den tiden ännu inte anlänt till domstolsbyggnaden! En snabb och intensiv utredning -- som kryddades med skottlossning mot poliser både i Umeå och Stockholm -- visade att motivet var en gammal fiendskap som sannolikt bottnade i svartsjuka.

Polisman Fredrik Widén, 31 år, har hittats död i Nyköping. Hans sista uppdrag skulle ha varit enkelt, det skulle ha gått på rutin. Tillsammans med kollegan Manne Johansson skulle Fredrik genomföra handräckning av en person som skulle inställas till psykundersökning. Men mannen som skulle överlämnas räknas av experter som Sveriges farligaste person, och någonting gick oerhört fel. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

På förmiddagen den 8 maj 2004 inkommer ett larm till polisen i Malmö. "Det är någon..., några grannar en trappa upp alltså, det har..., vi vet inte om det är något inbrott för hon kommer inte in och flickan gråter..., hon vill att polisen ska komma". Personen som är utelåst från lägenheten en trappa upp är Daniella Ahlberg, inne i den låsta lägenheten finns hennes tonårsdotter Marcella, tillsammans med mannen som inom några timmar ska ta hennes liv. Polisen är snart på plats, och gatan som huset finns på spärras av.

Armin Meiwes, "Kannibalen i Rotenburg" dömdes i januari 2004 till åtta och ett halvt års fängelse för dråp sedan han dödat och ätit upp en medmänniska. Han hade hittat sitt offer genom en kontaktannons på nätet som löd: "Young, well-built man who wants to be eaten". Och genom den hittade han Bernd Jürgen Brandes, en 40-årig dataingenjör från Berlin som gick med på att bli mördad och uppäten. Åklagarsidan hade yrkat på ett livstidsstraff för mord, men domstolen i Kassel fäste avsikt vid att offret hade samtyckt till att dödas och valde därför den mildare formen, dråp.