検索キーワード： 制作 "SAGA Egmont" ノンフィクション犯罪

Lördagen den 5 november 1991 påträffades en ung kvinna död vid Svartholmen i Vassorfjärden. När polisen inledde sin utredning hade de ingen aning om hur lång tid som skulle krävas innan det här uppdraget skulle nå sin avslutning. Det gick ganska snabbt att fastställa kvinnans identitet och dödsorsak, men gärningsmannen lyckades länge dra sig undan polisens avslöjande. Ytterligare en kvinna skulle han hinna mörda innan han kunde gripas. Ett märkligt sammanträffande var att båda hans offer bar namnet Pia.

Dansk Kriminalreportage indeholder en lang række spændende autentiske sager, som er skrevet af de politifolk, der var med i opklaringsarbejdet. Sagerne er alle afsluttede, og domsfældelse har fundet sted. Det er hæsblæsende læsning, og ofte overgår virkeligheden fantasien. Læseren kommer med ind bag nogle af de mest dramatiske sager i dansk politihistorie, og får stiftet bekendtskab med det puslespil, det er at finde frem til gerningsmændene. Sager: "Benyttede ild som våben" "Rambukkriminalitet i Jylland" "Den store Nordiske Rockerkrig" "Drabet på en europamester" "Pyramidespil" "Tyveri og mi

Efter en lång natt ute på olika nattklubbar i Florens, återvänder det äkta paret Nello och Patrizia hem till sin lägenhet. Det har varit en glad natt, och alkoholen har flödat. När paret har lagt sig i sängen för att sova försöker Nello, i sitt överförfriskade tillstånd, att få sin hustru att älska med honom. Han ligger ovanpå henne, och ingen av dem ser inkräktaren som kommer in i sovrummet med en kniv. Nello blir huggen flera gånger i ryggen, och avlider sedan efter ytterligare ett hugg i halsen. Även Patrizia skadas i attacken.

Natten till den 27 november 1987 dödas två ungdomar, en man och en kvinna, i staden Kuopio. Till en början riktas misstankarna mot kvinnans före detta pojkvän och därför blev han föremål för utredning. I samband med denna lyckades polisen avslöja ett ganska omfattande fall av häleri och döljande av stöldgods hos den misstänkte. Men, det visar sig emellertid att den förre detta pojkvännen inte var skyldig till morden på de två ungdomarna. Och anledningen till att den unge mannen och kvinnan miste livet är värre än vad man kan tro.

Under senare år har det blivit alltmer vanligt att personer, knutna till ambassader och konsulat på olika platser i världen, blivit utsatta för våldsbrott. Brotten har i de flesta fall haft politisk bakgrund. Man trodde kanske att vi skulle vara förskonade från dylika brott, men vi har i Sverige haft ett flertal ockupationer av främmande makters ambassader och konsulat, dock utan att allvarligare våldsbrott förekommit fram till den 7 april 1971, då den jugoslaviske ambassadören Vladimir Rolovic mördades inne på jugoslaviska ambassaden i Stockholm.

Realität und Fiktion um den Tod von Lady Di - der Bestseller von Heinz-Peter Baecker. War es ein tragischer Unfall? Oder doch Mord? Wer oder was steckt wirklich hinter dem Tod von Lady Di? Autor Heinz-Peter Baecker, der zum Zeitpunkt des Unfalls in Frankreich war und selbst recherchierte, zeigt fantasie- und aufschlussreich, was gegen die offizielle Unfall-Theorie spricht und zieht eine erschreckende Bilanz. Es könnte tatsächlich ein Komplott gewesen sein - eine Theorie, an die auch jeder dritte Engländer heute noch glaubt.

I början av mars 1989 försvann två åttaåriga flickor spårlöst från sina hem i en stadsdel i Helsingfors som kallas Myllypuro. Man inledde efterspaningar omedelbart, men dessa förblev resultatlösa. Det visade sig nämligen snart att det låg ett brott bakom flickornas försvinnande. Polisens intensiva undersökningar och de många värdefulla tips som man fick från allmänheten ledde misstankarna redan efter ett par dagar åt ett visst håll. Men för de två flickorna var det redan för sent - de var inte längre vid liv ...

När länskriminalen i Södermanlands län larmades om ett misstänkt mord i Katrineholm, florerade redan rykten. Dessa rykten berättade att man hittat en kropp. En kropp där huvudet saknades. Kroppen hade varit inlindad i en mattrulle som bränts upp. Fallet döps därför ganska snart till Mattmordet. Det hela startar klockan 08.47 den 20 april 1998. Då kommer larm om en källarbrand på Fredsgatan i Katrineholm. Räddningstjänsten kan snabbt konstatera att det brinner i en mattrulle i ett källarutrymme i anslutning till matkällarförråden. Branden i källaren släcks snabbt.

"Om det här är som vi tror, så är det ju precis som i en deckare av Agatha Christie." Så utbrast en av utredarna när konturerna kring ett mystiskt mord i Strömstad började klarna efter ett par veckors intensivt arbete. Det som utredarna hade att utgå från var att en äldre man bragts om livet - till synes utan begripligt motiv. Men så var det inte - brottet var välplanerat. Och nog var ingredienserna ovanliga. Här ingick befängda påståenden, psykiskt labila anhöriga, förväntningar på arv och annat.

"Maria Åkerbloms signalement lyder: Född den 14 september 1898 i Snappertuna. Hon är 154 cm lång, magerlagd och har ljusbrunt hår, bruna raka ögonbryn, ordinär panna, blågrå ögon och bred, inåtböjd näsa. Vid försvinnandet var hon iklädd brun, halvlång skinnkappa, brun, rund, skinnhatt, blå kjol och sjömansblus med blå krage och rosett i samma färg." Signalementet publicerades i finska tidningar efter att Åkerblom rymt från det sjukhus där hon satt fången medan hon inväntade rättegång. Hon hade i unga år gjort sig känd som tungomålstalare, profetissa och religiös väckelseledare.

Under perioden 1968-1985 har sexton människor, nio män och sju kvinnor, fallit offer för den bestialiske mördare som nu går under namnet "Odjuret från Florens" eller "Monstret från Florens". Polisutredningen har varit en av de senaste årens svåraste, då morden var så grova och spåren efter mördaren få. Och fortfarande är dessa fruktansvärda brott ouppklarade - mördaren befinner sig på fri fot och kan när som helst slå till igen. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Det sägs att vanan är människans halva liv Det gäller även den kriminella människan som ofta genom hela sitt liv använder samma tillvägagångssätt vid sina brottsliga handlingar, såsom inbrott, bedrägeri, svindleri och liknande. Att samma tes också kan gälla för mördare framgår av nedanstående berättelse. Den handlar om en yngre man som år 1972 respektive 1984 tog livet av två kvinnor med samma tillvägagångssätt och mönster: kvävning med offrets strumpbyxor som han drog åt om kvinnans hals och slog två knutar på.

Natten till fredagen den 11 maj 1973 anmäls direktör Evald Arnesen saknad från sin bostad. Den saknade bodde i en stor och välutrustad lägenhet tillsammans med sin 21-årige son, Even Arnesen. När polisen söker igenom lägenheten hittar man blod i Arnesens säng. Man finner sedan blod på golvet i sovrummet, golvet i hallen och sedan vidare ut mot friluftsaltanen. När polisen följer blodspåren gör de den makabra upptäkten: Evald Arnesens livlösa kropp, intryckt i ett skåp. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Tisdagen den 11 juni 1974 anmäldes till polisen i Kungälv att en 19-årig flicka -- vi kallar henne Maj -- inte återvänt till hemmet i Kode efter besök i Folkets Park, Kungälv. Det skulle visa sig att försvinnandet blev en svårlöst gåta. Först efter intensiva spaningar under hela sommaren och med allmänhetens hjälp kunde polisen klarlägga fallet, som blev ett av de mest omskrivna i svensk press under året. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Det gick ett sus genom lokalen när den anklagade äntrade rättssalen en oktobermorgon 1983. Dennis Andrew Nielsen hade förts dit i ett bepansrat fordon, och snabbt förts in i byggnaden för att undvika den stora människoskara som befann sig utanför domstolen Old Bailey i London, England. Nielsen mördade 12-15 unga män i London, mellan 1978-1983. Han lurade unga, ofta homosexuella eller hemlösa, män till sin lägenhet med löften om alkohol och en sovplats. De unga männens ströps, och Nielsen behöll sedan kropparna i flera månader.

Viola Widengren arbetar som syster på sjukhuset i Sollefteå, och hade sett fram emot en ledig dag med sina väninnor. Så ringer telefonen, och hennes fars barska röst säger åt henne att komma hem. Resan är dyr, och flera mil lång, Viola är inte så sugen på att ge sig ut i kylan på söndagseftermiddagen. Men hon kan inte säga nej, så snart sitter hon på bussen hem. Direkt när hon stiger innanför dörren börjar bråket. Viola är arg över att vara hemma, fadern är arg över hennes ton. Snart får hon emotta två raska örfilar. Violas styvmor ber henne att flytta hem, och fadern beordrar samma sak.

"Han befanns skyldig till 23 mord och ett mordförsök. Han var anklagad för 25. I samband med polisutredningen hade han erkänt 27 mord. Utredarna förhörde honom om mer än 60 dödsfall. Under utredningen skrev pressen att man övervägde att gräva upp 200 gravar för att undersöka liken." Gärningsmannen var en 46-årig föreståndare på ett ålderdomshem i norska Orkdal. Han begick sina mord genom att förgifta vissa boende i hemmet med curacit, ett gift som bara stannar i kroppen några dagar efter döden.

Det mord som fick mest publicitet i pressen under 1979 i Finland var sannolikt mordet på en kvinnlig resebyråtjänsteman - som i denna berättelse kallas för Helena. Hennes öde beseglades i april månad strax efter att hon mött en man som hon omedelbart fattade tycke för. Helenas ålderstigna mor ser Helena försvinna iväg med en ny bekantskap. Det är sista gången hon ser sin dotter i livet. Efter sig lämnade Helena sin mor och sin unga son. Helenas försvinnande blev en följetong i den finska pressen.

Gärningsmannens motiv föreföll för normalt tänkande människor inte vara så starkt att det skulle kunna föra fram till en så allvarlig förbrytelse som här följer. Han visade sig också allt eftersom utredningen framskred vara onormal och psykiskt belastad. Att gärningsmannens gärning slog fel berodde på omständigheter som han inte kunde råda över. Faktum var att inte endast det utsedda offret undgick honom utan tillfälligheter gjorde också att det tilltänkta offrets hustru och son undslapp en -- för övrigt icke avsedd -- kvalfull död.

När Eva var tre år gammal träffade hennes mamma en ny man i sitt liv, Sven. De bodde tillsammans i Helsingør i en tvårummare och Eva tyckte att hon hade ett bra förhållande med sin nya styvfar. Men när hon var sju år gammal förändrades allt. Sven började bli närgången, besökte henne ofta om nätterna, tog på hennes kropp och kröp ner i hennes säng. Varje gång sa han samma sak: "Du får inte säga något, till någon ..." I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.