検索キーワード： 制作 "Saga Egmont" 自伝・回顧録

Den 23-28 augusti 1973 utspelar sig ett gisslandrama på Norrmalmstorg i Stockholm. Bankrånaren Janne Olsson är tungt beväpnad och har tillfångatagit 3 kvinnor, däribland den då 23-åriga Kristin Enmark. Polisen skickar in den beryktade brottslingen Clark Olofsson för att medla, men saker går inte riktigt som de tänkt sig. Efteråt hävdade man att Kristin var sjuk, och termen "Stockholmsyndrom" myntas. Men Kristin hade bara försökt överleva ...

En augustikväll 1959 ringer Göstas telefon. En okänd ung mansröst på andra sidan linjen berättar att han heter Johan, och att de träffades för två veckor sedan. Gösta försöker komma ihåg mötet, när Johan föreslår att han ska komma över till Gösta på en grogg. Självklart tackar Gösta ja till sällskapet. Som en ogift äldre herre tar han de chanser han kan få. Några dagar senare börjar Göstas kollegor oroa sig. Han har inte dykt upp till sitt arbete som kontorsvaktmästare, och de går tillslut hem till honom för att se om allt är väl.

En 13-årig somalisk flicka blir kvarhållen i sin pappas hemland, hon får inte åka därifrån. Hon blir könsstympad och pappan bestämmer att hon ska giftas bort mot sin vilja. Förtvivlad och panikslagen söker hon desperat efter en räddning. En somalisk journalist får reda på hennes elände och bestämmer sig för att hjälpa. Med hans hjälp lyckas flickan rymma till svenska ambassaden i Etiopien och därefter vidare till sin mamma i England. Detta är bakgrunden till den första domen i sitt slag sedan lagen om könsstympning kom år 1982.

Domen löd på 16 års ovillkorligt fängelsestraff och utvisning med förbud att återvända till Danmark, då den nu 56-årige tyske medborgaren, vi kan kalla honom Günther, fick sin dom under september 2009 för skotten mot och mordet på den vietnamesiske grillägaren Nhut Thai Ngyuen. Mordet skedde vid Texgrillen i Bogense under december månad 2004 och var ett av de mest uppseendeväckande och kallblodiga morden på Fyn under det senaste årtiondet.

Varje lördag hade samma rutin. Reima Kaipaimen öppnade själv sin guldsmedsbutik i Helsingfors. Hans fru anlände lite senare, för att betjäna de helgfirande kunder som besökte dem. Inte långt efter att butiken öppnats kom en ung man in över tröskeln. Han var klädd i udda kläder, och såg en aning ovårdad ut. Han såg en aning bekant ut, men Reima var ändå säker på att de aldrig träffats innan. Följande måndagsmorgon dyker den unga mannen upp i butiken igen. Han stannar en längre stund, och undersöker varje föremål i butiken noga.

Det går inte en dag utan att jag tänker på Astrid. Varje gång jag ska försöka skriva min namnteckning får min man Lennart sätta fingret och pennan precis där jag ska skriva. Då ser jag för mig Astrid i motsvarande situation, minns hur vi skrattade varje gång hennes penna hamnade utanför arket. Nu är det min tur att få hjälp med pennan. Men hur började allt egentligen? Kerstin Kvint var bara 16 år när hon började sitt arbete på bokförlaget Rabén & Sjögren.

Det var vacker förmiddag den 18 juni 2004. Barnens glada rop och stoj från ån Tarpianjoki hördes långa vägar och tallsåpan doftade gott där mattvättarna gjorde rent. Men en stund senare uppstod tystnad, tvättarna slutade göra rent sina mattor och barnen kom upp ur vattnet. Ungefär tio meter från stranden framför en av bryggorna flöt plötsligt en svart sopsäck upp, omlindad i tejp. Polis tillkallas, och när de drar upp säcken ur ån gör man en fasansfull upptäckt. För i säcken, inlindad i ett lakan och byggnadsplast, ligger ett lik...

Var det gammalt hat som växte sig starkare under fängelsevistelsen? När antagonisterna träffades igen urartade slagsmålet man mot man till mord. Kamraterna hade plötsligt en kropp och en bil att göra sig av med. Alla ställde - förvånande nog - upp och hjälpte till i det smutsiga jobbet med att gömma kroppen, dölja spåren och förvilla polis och anhöriga. Men lagens långa arm är svår att undkomma, och efter många förhör började kamraterna så småningom att berätta sin historia, bit för bit.

Det har kommit in en anmälan till Nordsjællands polis. Den 77-åriga danskan Else från Lodsensvej i Hornbæk är saknad av sina släktingar, och hon har inte setts till sedan måndagen den 20 juli på förmiddagen. Anmälaren och Elses släktingar befarade att det hänt henne något, det var inte likt henne att bara försvinna sådär. Nu försöker polisen få klarhet i vad som hänt med Else. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Thomas Philipson är sonen i en finansfamilj som är verksam inom bilbranschen. Den 7 mars 1980 blir han kidnappad utanför sin bostad, genom våld lyckas kidnapparna tvinga in Thomas i en buss som stått parkerad utanför porten, han förblindas när de sprejar ammoniak i hans ansikte, och har flera skador på huvudet. En av grannarna blir vittne till händelsen, och tar ett snabbt beslut att hoppa in i familjen Philipsons Mercedes som står väntandes lite längre bort.

En varm augustisöndag 1989 försvinner läkaren Andrew Kulanga från sitt hem i Finland. Det tar flera dagar innan han anmäls försvunnen, eftersom hans fru Rita berättar för familjens vänner att han återvänt till landet där han fötts, Sri Lanka, på grund av oroligheter i landet. Efter en tid meddelar Rita att hon fått ett telefonsamtal från Sri Lanka, som informerade henne om makens död. Polisen anar dock oråd, och Rita går snart från att vara vittne till misstänkt i makens försvinnande.

Detta är historien om ett mord som aldrig klarades upp och som mänskligt att döma heller aldrig kan bevisas. Man hittade nämligen inte något lik. Mordet -- det var nämligen mord med till visshet gränsande sannolikhet -- väckte stort uppseende när det förövades år 1814 och det blev samtalsämne i hela Norge under många år därefter. Ett av skälen till uppseendet var att de inblandade tillhörde personer högt upp på den sociala rangskalan.

En maskerad man. Eller en fyrabarnsmamma. Vem var mördaren? Klockan 02.43 fredagen den 1 december 2006 tog nödcentralen i Satakunta emot en anmälan om ett grovt våldsbrott som skett i Vanhakylä i Ulvsby. Enlig den som ringde, familjens mor, den 41-åriga Anneli Auer, hade en cirka 180 centimeter lång rätt kraftig man i 30-40 årsåldern med runt ansikte trängt sig in genom terrassdörren i familjens villa som låg på Tähtisentie 54. Mannen var klädd i åtsittande mörka kläder och hade delvis maskerat ansiktet.

"Skärtorsdagen 17 april 1930 fick distriktsläkaren besök av Halvar Runarvik, som kom körande med en dyblöt och frustande häst. Han bad läkaren omgående följa med till Navarhaug, där Steinar Stormyr anträffats nedstucken med en kniv." När läkaren kom fram fanns det inte mycket att göra för Stormyr, som genomdränkt av blod avled snart därefter. Läkaren återvände hem, och rapporterade ärendet till den lokala polisen, som tog över undersökningsarbetet.

På 70-talet finns det inget som heter barncancer. Men det hindrar inte Cecilia Grape från att få diagnosen leukemi när hon endast är sex år gammal. Där och då börjar den långa kampen för att bli frisk, trots att oddsen är emot henne. År 1972 överlever endast tio procent av barn med leukemi. Inom vården är barnen åsidosatta och anses inte förstå sig på smärta. Som ett resultat av detta får Cecilia tillbringa sin tid ensam på sjukhuset, utan en förälders trygga famn att hjälpa henne igenom den nästintill outhärdliga behandlingen.

Den 13 juni 1983 döms överstelöjtnanten Bertil Ströberg till sex års fängelse för grovt spionage. Han har då stått åtalad för att ha sålt hemlig information till Polen. I Spionfallet Ströberg försöker Pelle Berglund kartlägga och levandegöra vad som egentligen hände den där våren 1983, i det han kallar den kanske sämsta polisutredningen i säkerhetspolisens historia.

När en man försvinner i närheten av danska Stavanger tror polisen först att han rest hem till Pakistan, där han var född. Men väldigt snart blir det tydligt att något inte står rätt till, och en stor polisinsats påbörjas. Snabbt faller misstankarna på mannens svåger, som varit skyldig honom pengar. Men svågern förnekar allt, och lämnar ett alibi till polisen.

I februari 2008 anmäler låneföretaget Finaref och Redcats med dotterbolagen Ellos, La Redoute och Jotex att de har blivit utsatta för bedrägerier på massiv skala. Det här är uppstarten till ärendet som kom att växa till en av de mest omfattande och utredda bedrägerihärvorna någonsin i Sverige, där kapade identiteter använts för att begå brotten. Ärendet kom att omfatta ca 1 200 polisanmälningar med femtio företag som målsäganden. 131 identiteter hade använts för att begå de bedrägerier som utredningen omfattade.

Pedofilärenden och sexualbrott mot barn är för det mesta mycket komplicerade att utreda - och det av flera skäl, pedofiler är mycket medvetna om att de betraktas som avskyvärda och därför skräckslagna inför risken att avslöjas. I det här fallet, då en omfattande pedofilkedja sprängdes, fick polisen ovärderlig hjälp av en person, som själv ingick i en internationell pedofilkedja. Han valde att agera som informatör och avslöjade på så vis inte bara sig själv utan också hela kedjan.

Måndagen den 31 juli får den isländska polisen en anmälan som skiljer sig från det vanliga. På ett bankkonto där det vanligtvis endast brukar inkomma lön till en summa av 77 isländska kronor, börjar det plötsligt strömma in enorma summor pengar. Islandsbanken som tillhandahåller kontot har signalerat till polisen att något inte står rätt till, och snart är utredningen i full gång. Kontot visar till tillhöra en 65-årig kvinna, och de som överför pengar till kontot är främst äldre män.