Joel vill alltid podda när han är grinig. Den här gången finns det skäl. En familj i akut sömnbrist försöker reda ut vem som egentligen har rätt att vara tröttast. Vi skryter om vår 270-centimeterssäng och återvänder till ett nattligt gräl om vems sömn som väger tyngst när ingen sover alls. Emilia ifrågasätter Joels brösts existensberättigande, Joel misstänker att dagtidssömn pågår i hemlighet och lanserar mystery shopper-fenomenet till föräldraskapet. Somewhere mellan slow cleaning och angry cleaning somnar Emilia mitt i Joels poäng.

Ett avsnitt om sömn, brist på sömn och allt som blir synligt när natten aldrig tar slut.

Det konstateras att podd är ett ovanligt intimt sätt att umgås och det undras om det är äckligt att viska i någons öra. Solen går upp utanför köksfönstret under inspelningen och utsikten över sjukhuset kallas Joels memento mori. Emilia menar att hon kommer undan med att stå i fönstret med kamera för att hon är kvinna och anser att en festlig fredag är att tvätta eller städa.

Det talas om att grodan Skurt har dött och det konstateras att hans död tog hårdare än tidigare massdöd i akvariet. Det framkommer att Emilia köpte ett akvarium på Marketplace utan att kontrollera storleken och ett 200-litersakvarium finns nu i lägenheten. Det framkommer också att ytterligare ett akvarium är inköpt samma dag och ska hämtas direkt efter inspelningen. Akvarium beskrivs som en artsport, inte en individsport.

En otrohetsaffär med Dogman nämns och Joel tror att han är bättre vän med djuraffärsägaren än vad han är. Det diskuteras om det är etiskt att placera ett akvarium bredvid en airfryer i ett kök och det undras om fiskar hör hemma i ett kök överhuvudtaget.

Nästan all inredning är köpt på Erikshjälpen. Det noteras att saker som skänkts tillbaka säljs för mer än inköpspriset och att vara möbel i hemmet tycks öka dess värde. Kökssoffan har lagats med skruvar från olika håll och kallas Frankenstein-soffan. Tiden då en etta innehöll tre soffor och ingen golvyta nämns. Minimalism fungerade inte. Maximalism tog över.

Det jämförs vem som har stört tumme, kärleken till släpvagnar tas upp och en ghostad affär om en spjälsäng berättas. Minnet av en biograf byggd med superlim i en etta återges.

Joel har börjat med kroki igen och talar om nakenhet. Emilia gör en spaning om att välgörenhetsorganisationer lätt blir själlösa. Frågan ställs om vad hiphopare och släktforskare har gemensamt och Joel menar att äpplet trillar uppåt till grenen. Amerikansk politik och fotofilosofi berörs och ett av deras bästa parrelationstips delas. Detta är så nära true crime det kommer.

Volymen av en kub får sin första gäst när Sebastian Hammarmo kliver in i podden. För första gången spelar vi in bortom köksbordet, på ett levande och stökigt café som egentligen inte alls lämpar sig för poddinspelning. Vi konstaterar tidigt att familjen Kubist behöver ett madrasserat rum. Eller ett bollhav. Har alla en bollhavsdröm?

Samtalet börjar med Sebastians relation till superhjältar, och någon råkar avslöja namnet på mannen bakom den mystiske Liberalmannen. Emilia har eventuellt inte sett en enda Marvelfilm. Vi pratar om serien Liam & Nacho, om diskbänkscynism och glider snart in på namn. Du kan spela vad som helst, bara du har ett bra namn. Är det rimligt att döpa sitt barn efter någon man tycker är snygg?

Här etableras också att Emilia troligen är den mest fördomsfulla personen ni någonsin kommer att träffa när det gäller namn. Långa namn är bra. Spetsiga namn blir mobbade, runda namn blir omtyckta. Ett viktigt kriterium är om namnet får plats i teckenbegränsningen i de gamla Pokémon-spelen. Sebastian är ett finkulturellt kattnamn. Joel gillar inte smeknamn och döper alla i sin mobil med för- och efternamn. Sebbe är grabbigt. Basseska vi inte ens tala om. Om Julle skulle kalla Emilia för Eme blir han friendzonad direkt.

Efter 24 minuters försnack startar podden på riktigt och vi förklarar varför ljudet är som det är. Vi dröjer oss kvar vid grabbighet, diskuterar strategier när många i samma klass heter samma sak och om man kan känna klaustrofobi av sitt eget namn. Vi pratar om tvättbjörnar, om att företag som använder personnamn är tråkiga, om diken och den ukrainska konstnären Irina Ilina.

Samtalet fördjupas kring förmågan att fördjupa sig, och vi pratar om transitbilder istället för turistbilder när man reser. Joel säger kudos för första gången i sitt liv, vilket omedelbart leder till konflikt kring uttal. Därefter mäter vi vem som har längst latinska citat, och vi diskuterar om man får komma för sent till förskolan för att man poddar eller inte. Den pågående snöstormen blir ett möjligt alibi.

Mot slutet konstaterar vi att det nog inte är helt enkelt att heta Stolpe i efternamn. Ett av Joel och Emilias största gräl avhandlas – idealism och filmen Whiplash. Vi pratar om hur Joel tenderar att förstöra Emilias hobbies genom att göra projekt av dem. Sebastian ställer parets giftemål på sin spets, och vi avslutar med astrologi, som Sebastian inte alls tror på, och ett gräl om huruvida hjärnan är en muskel och om låret är ett organ.