Vi pratar gärna om att börja om. Sätta ett nytt mål. Ta första steget.

Men det finns ett problem: du står inte vid någon startlinje.

Du står redan mitt i något.

Den här veckan började den tanken med två missade städpass på min dotters förskola. Sedan dök samma mönster upp i helt andra sammanhang.

När något har kört fast är frestelsen stor att reda ut vem som gjorde fel, längta tillbaka till hur det brukade vara eller hoppas att människorna omkring oss ska bli lite mer rimliga.

Kanske är en bättre början att inte börja om alls.

Att istället se situationen som den faktiskt ser ut just nu — bagage, människor, motsättningar och allt — och fråga:

Vad är mitt nästa drag härifrån?

En fältrapport om mål, bagage, rörelse och varför nästa steg kanske är mer intressant än det första.

LinkedIn

Instagram

Jag trodde att mina klienter betalade mig för att lära sig förhandla bättre.

Efter två och ett halvt år börjar jag misstänka att det mest värdefulla har varit något annat.

I den här fältanteckningen från en gryningspromenad runt Stumholmen funderar jag över varför smarta, drivna människor fastnar i konflikter, varför vissa fortsätter förklara sig långt efter att det slutat fungera – och vad som händer när du istället försöker förstå vilket läge motparten tror att ni befinner er i.

Jag berättar också om ett tidigare klientcase där det avgörande inte blev en bättre förhandlingsteknik, utan insikten om vad motparten kunde använda som maktmedel.

Kanske behöver du inte ett bättre drag. Kanske behöver du först en bättre karta.

Vi började med AI.

Vi avslutade med strategi.

I sommar följde jag och en utvecklarpartner en företagsledare som ville utforska vad generativ AI faktiskt kunde göra för verksamheten.

Vi byggde fungerande prototyper.

Automatiserade processer.

Sparade tid.

Men det var inte därför expeditionen blev lyckad.

Den verkliga framgången kom när de tekniska frågorna tog slut och de mänskliga tog vid.

Vad står företaget egentligen för?

Vilka kunder vill man välja?

Vilka beslut ska människor fatta – och vilka ska överlåtas till maskiner?

I det här avsnittet delar jag en enkel observation:

Projekt förutsätter att vi vet vart vi ska.

Expeditioner förutsätter att vi inte gör det.

Och ibland är de viktigaste resultaten inte svaren du hittar, utan frågorna du upptäcker.

Två studenter. Två olika vägar.

Samma slutsats.

Framtiden handlar mindre om att välja rätt yrke och mer om att utveckla förmågan att fortsätta lära.

Ett kort samtal om AI, nyfikenhet och varför anpassningsförmåga kanske är den viktigaste kompetensen av alla.

Team Azimuth har just presenterat sitt företag inför investerare.

Vi pratar om mod, risk och varför investerare i slutändan investerar minst lika mycket i människor som i idéer.

Ett samtal om entreprenörskap som livsstil – och varför resan kanske formar entreprenören mer än tvärtom.

Ett spontant samtal med flera blivande affärsutvecklare om AI, entreprenörskap och vad som faktiskt skapar värde.

Det mest intressanta?

Nästan ingen pratar om tekniken.

Alla pratar om människor.

Kanske är affärsutvecklarens viktigaste uppgift framöver inte att bygga fler appar – utan att återbygga tillit, relationer och gemenskap.

Vad innebär det egentligen att bli affärsutvecklare år 2026?

Direkt efter Dragons' Den på Hyper Island träffar jag Carol, som beskriver ett yrke där teknik är självklar – men där den verkliga konkurrensfördelen fortfarande handlar om människor.

Samtal om kollektiv intelligens, tillit och varför affärsutveckling kanske handlar mer om att få människor att röra sig åt samma håll än att hitta nästa stora idé.

Natalia, business developer student från Hyper Island, beskriver affärsutveckling med ett ord som återkommer gång på gång i Strategiska Rummet:

Empati.

Inte som personlighet.

Som metod.

Att förstå sammanhang, läsa rummet och upptäcka behov innan de formulerats.

I en tid där allt fler arbetsuppgifter kan automatiseras blir kanske det mänskliga viktigare än någonsin.