Hej Somna. Hur är det? Med mig är det bra. Eller vad vet jag om hur saker är? Så fort man stannar upp och verkligen ställer sig den frågan blir allting svävande och konstigt. Det märkligaste är att det överhuvudtaget pågår någonting. Det hade kunnat vara ingenting alls, och ändå är det något på insidan av dig. Varför finns det någonting istället för ingenting? Vad är det att vara? Tyngden i mina armar påminner mig om att det är det. Sanningen är att jag är kött, värme och elektricitet. Det finns ingen insida utan den här utsidan. Var tar du slut och var börjar världen? Du är en grej som ligger i en påse och känner saker. Det är kanske bättre att överge jakten på att leta efter en plats och bara acceptera att detta pågår. Jag är en köttmaskin i en skinnpåse som har olika upplevelser.

Har du tänkt på att kroppen vet hur man lever, helt utan din inblandning? Det är det enklaste som finns att existera, om de basala villkoren är uppfyllda. Du behöver inte kontrollera det som sker. Det som sker, det sker, och det löser sig utan dig. Du är en passagerare inuti dig själv. Det enda du behöver göra är att vara snäll och rar mot dem omkring dig. Om jag inte är mina tankar, vad är jag då? Är jag det som tankarna händer inuti? Är jag ett rum?

Det svåraste är att inte bli sin känsla. Det går att vara ledsen och samtidigt vara den som märker att man är ledsen. I den skillnaden finns det ett andrum. Det är inte att vara passiv att se en känsla samtidigt som man är den. Det skapar en utsiktsplats där man kan betrakta sitt inre väder. Uppmärksamheten är som en ficklampa som man lyser på en liten bit av världen i taget. Jag har märkt att jag minns saker som inte har hänt, eller i alla fall minns dem fel. En del saker man berättar om sig själv är hittade på, i alla fall till en viss mån. Hela mitt mentala livs enda uppgift är att dra ihop tusen lösa stunder till en sammanhängande figur som heter Henrik. Kanske är det konsten att släppa saker som är meningen med livet.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Hit är du välkommen, till mig. Avsnitt 831, eller egentligen stämmer det inte. Det har blivit fel med räkningen på avsnitten när jag flyttade till Acast och nu är vi snart uppe i tusen avsnitt. Sen finns det flera avsnitt som inte längre går att lyssna på, som vissa extraavsnitt. Ibland säljer jag även personliga avsnitt. Har bland annat gjort det till några kända svenskar och då kände jag mig som en sån där person som kändisar går till för att få service. Som en kändisfrisör.

Jag har faktiskt varit kändisfrisör en gång i tiden. Det här var långt innan var och varannan människa var kändisfrisör. Jag klippte alla som var något. Jag var nio år gammal med en salong på Biblioteksgatan. Den hette Salong Kalufsen med Z och sloganen var "En dalafrisör vet vad han gör." En liten dalmas med fallenhet för kalufser. Alla kändisar hängde på nattklubben Alexandra, och ibland gick jag ut på dansgolvet med saxen och klippte folk i komplett beckmörker medan de rörde sig till popmusik. Ofta märkte folk det inte förrän de gick in på toaletten och såg sig i spegeln.

Jag tjänade väldigt mycket pengar. Jag jobbade som frisör tills jag var 15 år, sen flyttade jag hem. Mina föräldrar tänkte att det skulle börja sticka i ögonen på folk om jag visade hur mycket pengar jag tjänat, så jag fick sluta åka med min privatchaufför och börja ta bussen till skolan. Visste du att jag tog studenten två gånger? Mina föräldrar satte in mina miljoner på ett lönekonto och sa att jag kunde ta ut dem när jag fyllde 18. När dagen kom visade det sig att de hade festat upp alltihop. Min privatchaufför hade kört dem till Stockholm och tagit dem till olika nattklubbar och de hade blivit beroende av kändisfrisörer. När jag fick min bankbok var det minus 55 öre. När jag började scenskolan blev jag coolast i klassen eftersom jag var kändisfrisör. Jag öppnade eget och blev klassens kung.

Efter det blev jag munk. Det var ju egentligen dit jag var på väg hela tiden. Och det var först när jag avsade mig mina löften nu i förrgår som jag bestämde mig för att ta det här med podcastandet på allvar. Så allt jag har berättat under alla år i Somna med Henriks historia, det måste du nu sy ihop med det faktum att jag också har varit, och är, en av Sveriges mest kända kändisfrisörer.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Nu sitter vi här igen, du och jag. Det kanske är sent. Du behöver inte hänga med i det jag säger om du inte vill. Du behöver inte förstå, men du kan också följa slaviskt allt jag säger. Idag har jag suttit nästan hela dagen och jag har varit ensam. Helt ensam hela dagen. Det har varit tomma platser runt om mig. När jag var ute en sväng gick jag förbi ett kontor med glasfönster på markplan, stängt, och tittade in. Alla stolarna pekade lite hit och dit, som om folk precis hade rest sig. Det pirrar i mig när jag ser övergivna platser. Jag gillar såna filmer också, de med övergivna städer, fast de fyller dem alltid med zombies och faror och då tappar de mig direkt. Jag vill att det ska vara alldeles tomt.

Tänk dig en stad. En riktigt stor stad. Det bodde åtta miljoner människor där, det var fullt och trångt och det var aldrig tyst. Staden andades ständigt. Sen en dag åkte alla i stan därifrån, alla tog semester på en gång. Det blev den värsta trafikstockningen som någonsin funnits, en sån kö som bara står och inte rör sig alls. Och medan de väntade förvandlades de till sten. Bilarna och människorna i bilarna. En person i hela staden blev inte sten, och det är om henne den här berättelsen handlar. Hon heter Vega. Hon hade inget sommarställe att åka till och blev kvar. Det var helt tyst. Staden var så tyst att den nästan skrek. Vega stod mitt i sin stad och det var ingen annan där. Trafikljusen skiftade fortfarande färg fast det inte fanns några bilar.

Vega hittade den främsta bilen i kön. Hon ville förstå varför alla stod still. Det fanns ingen anledning, mannen längst fram hade bara inte kört, tills alla blev sten. Hon undrade vad han hade tänkt på, den sista sekunden innan han förvandlades. Det fanns även en hund kvar i staden. Vega kan hunden namnet Söndag. Vad gör man i en stad när den är helt tom?

Det får ni höra om i dagens avsnitt, om Vega, Söndag och om hur det är att vara i en stad helt ensam. Följ med.

Du och jag Somna. Du och jag.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.