Maskinens klimax, hysterin och årets sista explosion

Välkomna till den storslagna finalen av 1976 i Let Me Know-poddens stora årskrönika! Vi knyter ihop säcken med det sista, kokheta kvartalet – oktober till december – där KISS inte bara rider på framgångsvågen, utan förvandlas till ett skenande monster som håller på att spränga alla gränser.

Tempot är omänskligt. Mellan studioinspelningar i badrumsliknande lokaler, mastring i rekordfart och det ikoniska TV-framträdandet i The Paul Lynde Halloween Special, släpps mästerverket Rock and Roll Over – som säljer guld direkt! Samtidigt dundrar succéballaden ”Beth” in i vardagsrummen, Destroyer når platina och KISS dominerar plötsligt Billboard-listorna med flera album samtidigt.

Dag för dag med Roger Nilsson

Tillsammans med vår expert Roger Nilsson granskar vi varenda detalj under årets mest hektiska månader: Studio, TV & Myter: Hur lät egentligen den mytomspunna ”Queen for a Day”, vad hände under Halloween-inspelningarna och när fick Gene Simmons syn på ett ungt, hungrigt Van Halen på Sunset Strip? Rock and Roll Over Tour: Slutsålda jättekonserter, massiva arenor och en scenproduktion som kräver blod, svett och millimeterprecision. Elchock & Kaos: Dramatiken i Lakeland när Ace Frehley får livsfarlig ström genom kroppen i trappan – och ändå kliver upp och levererar showen.

Spänn fast er när vi rullar ut den sista etappen av ett år som förändrade hårdrockshistorien för alltid.

Nu sätter vi punkt för 1976 – det här är Let Me Know!

God söndag, kalenderbitare!

Idag rullar chassit extra tungt i BerntJournalen när vi firar födelsedag och bjuder på ett fullkomligt glödhett nyhetssvep! Vi avslöjar vem som är Norges nya officiella ’rockekonge’, ger er senaste nytt om den kommande End of the Road-dokumentären och rättar historieböckerna en gång för alla: Vem var det egentligen Gene Simmons drog upp ur poolen på 70-talet?

Dessutom: Chuck Billys blodiga konsertminne, dolda KISS-referenser i SVT Play och ett fantastiskt hantverk från en av våra lyssnare. Som grädde på moset kliver vi in i poddstudion och ställer tidsmaskinen på 2008 – var nyinspelade Jigoku-Retsuden ett genialt drag eller bara ’klorintvättat lull-lull’?

Häll upp kaffet och spänn fast er – nu kör vi!

– Japanska apor, licensjakten och helvetets nyinspelningar!

Spänn fast säkerhetsbältena och ställ in tidsmaskinen på augusti 2008!

I vår resa bakåt från nutid mot 1974 har Finding the Roots-gänget nu lämnat "Sonic Boom" bakom sig och landat i ett av KISS mest säregna och debatterade kapitel: den japanska exklusiva releasen "Jigoku-Retsuden" (eller som den senare döptes om till: "KISS Klassics").

Tio år efter "Psycho Circus" och utan en enda ny låt i sikte gick Stanley, Simmons, Thayer och Singer in i Conway Studios för att spela in 15 odödliga klassiker från grunden. Men varför? Handlade det om att ge den nya sättningen ett studiomässigt eldprov, eller var det bara en stenhård affärsmanöver för att roffa åt sig masterrättigheterna till "Guitar Hero", reklamfilmer och licenspengar framför näsan på Universal?

Möt en panel i högform där åsikterna spretar vilt – från Bernts totala sågning av "skit och klorintvättat lull-lull" till diskussionen om detta faktiskt är en lysande ingång för en ny generation KISS-fans.

Är "Jigoku-Retsuden" ett bortglömt hantverk av ett samspelt band i toppform, eller bara en klinisk coverplatta på sig själva?

Tryck på play och avgör själv – välkomna till Helvetets legender i Let Me Know Podcast!