Natten den 25 februari 1942 vaknade Los Angeles av flyglarmssirener.

Tre månader hade gått sedan attacken mot Pearl Harbor. USA befann sig i krig, och nu verkade anfallet ha nått det amerikanska fastlandet.

Strålkastare svepte över himlen. Mörkläggning beordrades. Över 1 400 granater avfyrades mot vad man uppfattade som ett hot ovanför staden. Fem civila dog i kaoset som följde.

Men när morgonen kom fanns inga japanska flygplan, inga bomber och inga spår av någon attack.

Japan förnekade all inblandning. Händelsen kom så småningom att förklaras med krigsnerver och en förlorad väderballong och försvann gradvis in i historiens marginaler.

Men alla frågor fick aldrig något tydligt svar.

Vad var det egentligen som tusentals människor såg på himlen den natten? Varför träffade inte de 1 400 granaterna något mål? Och varför uppfattade även japanska befälhavare att något hade hänt, trots att Japan förnekade all inblandning?

I det här avsnittet av Siriusakademin undersöker vi Slaget om Los Angeles och de olika perspektiven på vad som kan ha hänt ovanför staden. Vi tittar också närmare på det perspektiv som aldrig fick någon plats i de officiella rapporterna – och på ett mönster vi mött tidigare: en närvaro som bevakar, ingriper när något viktigt håller på att gå förlorat och sedan drar sig tillbaka.

Två miljoner människor vaknade oskadda den morgonen.