Vlad III, fursteprins och hertig av Valakiet, även känd som Vlad Tepes - Vlad Pålspetsaren eller Vlad Dracula, var en serbvalakisk fursteprins och hertig (vaivode) som styrde vojvodskapet Valakiet vid tre tillfällen: 1448, 1456–1462 och 1476. Han är känd för att ha utfört grymma försvars- och avrättningsmetoder mot ottomanska erövringar under sin regeringstid, särskilt genom att spika fast dem, främst ottomanska fångar och deras medhjälpare. Vlads fullständiga namn är Vladislav III Drakula, medan han under sin livstid signerade latinska dokument med Wladislaus Dragwlya, vaivoda partium Transalpinarum (1475).

Han är också känd som inspirationskälla till den irländske författaren Bram Stokers vampyr- och skräckroman Dracula från 1897. Vlad Tepes finns även med på en förteckningslista över välvilliga donatorer och beskyddare av det serbisk-ortodoxa klostret Hilandar (Chilandari) på det heliga berget Athos i Grekland, vilket påvisar hans hängivenhet till kristendomen.

Hans far Vlad II som antogs till Drakens orden 1431, inrättat av kung Sigismund av Luxemburg 1408, fick namnet Dracul som betyder drake. Vlad II Dracul var trogen medlem av ordenet som grundades för att värna om kristendomen i Östeuropa. Han betraktas som nationalhjälte i Valakiet, såväl som i andra delar av Europa, för att ha ingripit och skyddat den kristna befolkningen norr och söder om Donaufloden. Ett betydande antal bojarer (adelsmän) flyttade således norrut från Donau till Valakiet och erkändes som ledare i försvaret mot ottomanerna.