Vaktmästaren stod på en stege och grejade med en lampa på skolgården när jag var på väg hem.
- Skällde läraren på dig för att du var sen, frågade han när jag gick förbi.
Jag svarade att hon inte hade märkt att jag var borta.
- Hon undrade vad det var för kråkfötter jag hade gjort, och vill att jag ska göra min teckning gul och glad, sa jag och tittade upp på honom.
- Kommer du göra det då, ändra till gult, frågade han och tittade allvarligt på mig.
- Nix fix lingonpix, sa jag och tog upp ett löv från marken. Jag är just nu inne i min gråa period.
- Aha, sa vaktmästaren och gick ner från stegen. Så talar en sann konstnär.
Solen kom fram bakom höstmolnen och jag tänkte att något konstverk var det väl knappast jag hade skapat i klassrummet. Vaktmästaren svepte med handen över sina färgfläckade kläder.
- Själv är jag inne i min vita period, sa han och log brett.
Jag tyckte att det vita kladdet liknade fågelbajs och pekade upp mot trädet ovanför oss där det satt en massa kråkor.
- Det där gänget med sina beniga fötter ser kraxigt kaxigt ut. Det kanske är dom som har varit framme, fnissade jag.

"Skatstövlar och kråkfötter" är en allvarligt humoristisk berättelse om mod och ensamhet, och om den sköna känslan av att lyckas med något som man trodde var omöjligt.

Ulrika Törnqvist gick bort 2017 efter en tids sjukdom. Ulrika var teaterpedagog och under många år skrev och regisserade hon pjäser och musikaler för barn- och ungdomsensambler.

"Skatstövlar och kråkfötter" var Ulrikas debutbok.